Predikan söndagen den 13 juni
Kallelsen till Guds rike
Luk 14:16-20
Då sade han till honom: »En man tillredde ett stort gästabud och bjöd många. Och när gästabudet skulle hållas, sände han ut sin tjänare och lät säga till dem som voro bjudna: 'Kommen, ty nu är allt redo.' Men de begynte alla strax ursäkta sig. Den förste sade till honom: 'Jag har köpt ett jordagods, och jag måste gå ut och bese det. Jag beder dig, tag emot min ursäkt.' En annan sade: 'Jag har köpt fem par oxar, och jag skall nu gå åstad och försöka dem. Jag beder dig, tag emot min ursäkt.' Åter en annan sade: 'Jag har tagit mig hustru, och därför kan jag icke komma.'
Rom 8:29-30
Ty dem som förut hava blivit kända av honom, dem har han ock förut bestämt till att bliva hans Sons avbilder, honom lika, så att denne skulle bliva den förstfödde bland många bröder. Och dem som han har förut bestämt, dem kallar han ock, och dem som han har kallat, dem rättfärdiggör han ock, och dem som han har rättfärdiggjort, dem förhärligar han ock.
Gud har skickat ut en inbjudan till den stora festen, en inbjudan till Guds rike. Alla, utan undantag, är bjudna. Alla, utan undantag, är kallade. Och allt är förberett.
Men det är inte en militär mobilisering. Det är inte en tvingande kallelse. Deltagandet är frivilligt. På inbjudan står: ”Om svar anhålles”.
Från Guds sida är beslutet fattat en gång för alla. Alla är inbjudna, men människor har en fri vilja och alla avkrävs ett svar på inbjudan. Alla måste ta ställning till inbjudan. Och konsekvensen av svaret är givet på förhand. Den som svarar ja på inbjudan är garanterad att få komma med på festen. Men den som tackar nej avstår frivilligt och hamnar utanför. Gud vet allt. Han vet i förväg vem som kommer att tacka ja och vem som kommer att tacka nej. Han sörjer över alla som inte antar Hans inbjudan. Men Han tvingar ingen.
Beslutet att delta på festen ligger alltså helt och hållet på mig själv. Vägen in till gästabudet går genom Jesus Kristus. Det krävs inga speciella förberedelser. Det är min egen vilja det hänger på.
Det spelar ingen roll vem jag är. Jag kan vara illa medfaren, smutsig och trasig och full av synd och skam. Jag får komma till Jesus precis som jag ”går och står”. Jag kan ändå inte förställa mig inför Honom. Han ömkar sig över mig. Han ser rakt in i mig och Han älskar mig i all min förnedring.
(Matt. 9:36) Och när han såg folkskarorna, ömkade han sig över dem, eftersom de voro så illa medfarna och uppgivna, »lika får som icke hava någon herde.»
När jag kommer till Jesus får jag lägga av mig min ”gamla människa”. Jag får kasta av mig min ryggsäck av synd och skam. Jag blir rentvådd i Jesu blod och jag blir född på nytt. Jag står där ”naken” inför Honom och Han ger mig nya, rena festkläder. Jag blir iklädd Hans rättfärdighet. Och nu är jag redo att delta i festen.
Finns det saker som tar emot, som får mig att tveka och tacka nej till inbjudan? Finns det saker i ”världen” som lockar mig mer än festen i Guds rike? Eller tycker jag att det inte är så bråttom, att jag kan ”leva livets glada dagar” nu och skjuta upp mitt svar till senare?
Jag kommer aldrig att ställas inför ett mer avgörande beslut i mitt liv än att svara ja eller nej på Guds inbjudan. Det gäller bokstavligen livet – ett evigt liv med Gud, eller en evighet skild från Honom. Inbjudan står öppen så länge jag lever på den här jorden, den gäller ända fram till dess att det är dags för mig att skiljas från det här livet. Kruxet är att jag inte på förhand vet när stunden är kommen.
Gud ser fram emot mitt svar, Han längtar efter mig. Varför vänta? Varför chansa och kanske missa tillfället? Det finns ingen anledning att skjuta upp beslutet. Jag har allt att vinna när jag tackar ja (ett evigt liv i härlighet), men allt att förlora om jag tackar nej.
Gud välsigne dig
Johan, pastor i Tempelchurch församling