1 Joh. 2:15-17
Älsken icke världen, ej heller vad som är i världen. Om någon älskar världen, så är Faderns kärlek icke i honom. Ty allt som är i världen, köttets begärelse och ögonens begärelse och högfärd över detta livets goda, det är icke av Fadern, utan av världen. Och världen förgår och dess begärelse, men den som gör Guds vilja, han förbliver evinnerligen.
Världens förgänglighet framstår allt tydligare. Vi kan alla se den pågående nedbrytelsen och hur den accelererar. Men människor håller sig desperat kvar vid det som är på väg att försvinna, ”räddas det som räddas kan”.
Hur kommer det sig att allt fler finner sig i alla frihetsinskränkningar och pålagor utan att protestera? Hur kommer det sig att allt fler är beredda att utan vidare acceptera sådan information som man tidigare brukade analysera och granska kritiskt från olika infallsvinklar? Och Hur kommer det sig att allt fler accepterar att yttrandefriheten är på väg att försvinna?
Längtan efter att behålla något av ”den här världens goda”, får människor att godta sådant som bara för ett par år sedan skulle ha förefallit helt orimligt. Man längtar efter att kunna gå på restaurang, att kunna delta i olika typer av arrangemang, och man längtar efter att kunna resa. Och man är beredd att underkasta sig i stort sett vad som helst för att kunna göra det som tidigare ansågs som självklarheter. Men var går gränsen?
Längtan efter att ”behålla den här världens goda” lockar fram oönskade sidor hos människor. Kärleken kallnar, egoismen frodas och tidigare samhälls- och familjegemenskaper urholkas. Laglösheten och omoralen frodas.
För den som har läst och tror på Bibelns profetior kommer inget av detta som en överraskning. Vi vet att det vi ser nu är tecken på att vi lever i den sista tiden. Och vi vet att världen och allt som den har att erbjuda är förgängligt och kommer att förgå, och vi kan snart emotse Jesu tillkommelse. Jesus Själv liknar det vid förhållandena under Noas tid. (Matt. 24:37) Ty såsom det skedde på Noas tid, så skall det ske vid Människosonens tillkommelse.
Men det betyder inte att vi ska sitta med armarna i kors. Vi ska engagera oss i det samhälle vi lever i. Vi ska göra vårt allra bästa för att upprätthålla Guds ordningar i den situation vi befinner oss. Men vår uppgift är inte att med alla medel ”rädda världen”.
Noa levde i en ond tid. En stor del av mänskligheten hade blivit korrupt, uppblandad med fallna änglars DNA och var bortom all räddning, och Gud hade för avsikt att låta floden komma. Men Noa hade funnit nåd inför Gud. Och Gud förvarnade honom om vad som skulle komma och anmodade honom att bygga arken. Noa lydde, trots omvärldens hån. Floden kom och Noa och hans familj räddades. Och därmed säkrades också den ”blodlinje” ur vilken Messias skulle komma att födas.
Vi behöver inte känna desperation, grämelse eller sorg över att ”den här världens goda” är på väg att försvinna. Vi behöver inte underkasta oss det som världens makthavare vill pådyvla oss för att komma i åtnjutande av förmåner. De kan göra livet besvärligt för oss tillfälligt, men de har ingen verklig makt över oss.
Om vi har tagit emot frälsningen i Jesus Kristus, är vi inte längre beroende av världen och dess makthavare, vi har blivit andligt tagna ur världen. Vi älskar inte världen, ”köttets begärelse och ögonens begärelse”. Faderns kärlek är i oss.
Vi lever fortfarande i världen, men vi har tagit emot Jesus, som är Vägen, Sanningen och Livet. Och sanningen gör oss fria. Sanningen är att vi inte längre tillhör den här förgängliga världen. Gud är vår Far, Hans kärlek är i oss, och vår lust står inte till att anpassa oss till världen.
Vi får göra som Noa, lyda Gud och göra Hans vilja. Vi kommer att mötas av världens misstro och ifrågasättande och till och med hån. ”Men den som gör Guds vilja, han förbliver evinnerligen.”
Vi har något att se fram emot som inte kan jämföras med något som den här världen kan erbjuda och locka oss med. Vi är arvtagare till Guds rike, som består i evighet.
Det är vår verklighet och den sanning som vi står fast vid. Och det är den sanningen som är vårt vittnesbörd till dem som med förundran, nyfikenhet och kanske längtan, ser hur vi kan behålla vårt lugn och sinnesro i världens rådande kaos.
Gud välsigne dig