Att hålla fast i tro på den levande Guden
Heb. 3:12-15
Bröder, se till att ingen av er har ett ont och trolöst hjärta så att han avfaller från den levande Guden. Uppmuntra varandra i stället varje dag, så länge det heter i dag, så att ingen av er förhärdas genom syndens makt att bedra. Vi är Kristi vänner om vi stadigt håller fast vid vår första tillförsikt ända till slutet. Det heter: I dag, om ni hör hans röst, förhärda inte era hjärtan som vid upproret.
Ett av de tecken som utmärker den sista tiden är att det, innan Antikrist uppenbaras, ska ske ett stort avfall. Och det är tydligt att det är något vi bevittnar just nu. Världens gudsfrånvända värdegrund letar sig in i kyrkor och församlingar, och man öppnar sig för företeelser som man i kristna sammanhang bara för en kort tid sedan skulle uppfatta som helt orimliga. Hur kan det komma sig?
(2 Tess. 2:3-7) Låt ingen bedra er på något sätt. Först måste avfallet komma och laglöshetens människa träda fram, fördärvets son, motståndaren som förhäver sig över allt som kallas gud eller heligt så att han sätter sig i Guds tempel och säger sig vara Gud. Minns ni inte att jag sade er detta medan jag ännu var hos er? Och ni vet vad det är som nu håller honom tillbaka så att han kan träda fram först när hans tid kommer. Laglöshetens hemlighet är ju redan verksam. Nu måste bara han som håller tillbaka röjas ur vägen.
”Upproret” som vi läser om i Heb. 3:15, syftar på Israels avfall och otro mot Guds Ord efter uttåget ur Egypten, och som bland annat resulterade i deras fyrtioåriga ökenvandring och hindrade dem från att komma in i det förlovade landet.
Och det är på samma sätt nu. En av orsakerna till det stora avfallet är att man ifrågasätter Guds Ord. Om man överhuvudtaget läser Bibeln, försöker man ”klämma in” och få acceptans för sådant som Gud Själv har sagt är styggelser genom att förvränga och vantolka Bibelordet. Och man bortser från vissa ”obekväma” Bibelställen.
(Heb. 4:12-13) Guds ord är levande och verksamt. Det är skarpare än något tveeggat svärd och genomtränger tills det skiljer själ och ande, led och märg, och det dömer över hjärtats uppsåt och tankar. Inget skapat är dolt för honom, utan allt ligger naket och blottat för hans ögon. Och inför honom måste vi stå till svars.
Vi lever i den sista tiden. Det är en avgörandets tid, och det kommer att gå en skiljelinje mellan de människor som håller fast vid Ordet och de människor som ifrågasätter det. Vi är inne i en tid när agnarna skiljs från vetet. Och det är Jesus Själv, det levande Ordet, som kommer att stå för detta avskiljande.
(Luk. 3:17-18) Han har sin kastskovel i handen för att rensa sin tröskplats och samla in vetet i sin lada. Men agnarna ska han bränna upp i en eld som aldrig slocknar."
Antikrists ande finns redan i världen, och avfallet pågår. Men så länge den troende församlingen finns kvar på jorden, kommer Den Helige Ande att hålla Antikrist tillbaka. ”Och ni vet vad det är som nu håller honom tillbaka så att han kan träda fram först när hans tid kommer. Laglöshetens hemlighet är ju redan verksam. Nu måste bara han som håller tillbaka röjas ur vägen.”
Vi som har tagit emot frälsningen i Jesus Kristus, har fått uppdraget att gå ut och göra alla folk till lärjungar. Och i Kristi kropp, den troende församlingen, byggs vi upp och utrustas för denna uppgift. Men det är hög tid. Jesus kommer snart tillbaka. Och det kommer en dag när det inte längre går att verka, och allt är slutgiltigt.
(Joh. 9:4) Så länge dagen varar måste vi göra hans gärningar som har sänt mig. Natten kommer då ingen kan arbeta.
Gud vill inte att någon människa ska gå under. Och än varar ”dagen” när vi kan vara verksamma för att människor ska bli frälsta. Men tiden är knapp.
(2 Kor. 6:2) Som Guds medarbetare uppmanar vi er också att ta emot Guds nåd så att den blir till nytta. Han säger ju: Jag bönhör dig i nådens tid, jag hjälper dig på frälsningens dag. Nu är den rätta tiden, nu är frälsningens dag.
Gud hör bön. Han vill inte att någon människa ska gå under. Vi lever än så länge i nådens tid. Och så länge vi gör det, ska vi som av Guds nåd redan har tagit emot frälsningen i Jesus Kristus, se till ”att den blir till nytta”. Och vi ska inte dröja.
”Nu är den rätta tiden, nu är frälsningens dag.”
-----
Verka tills natten kommer. Kallelsens verk är stort. Livet skall tas till vara, dagen går så fort.
Tidigt i livets morgon sände dig Herrens bud. Dopets förbund förpliktar: Livet helt åt Gud!
Verka tills natten kommer. Barndomens gryningsår. Ungdomens orosfyllda, löftesrika vår,
mognadens bråda sommar, höstens och ålderns dar, hastigt går livets skiften, kallelsen står kvar.
Verka tills natten kommer. Du som gick tidigt ut, kastar ut dina redskap, tror ditt verk är slut?
Verket är inte färdigt ens när du hembud får. Saligt ur natten dagas evigt gudstjänstår.
Verka tills natten kommer, dröj i Guds verk och bed. Vet: där du går i kallet går din Herre med. Suckar du under oket: “Herre, min kraft har flytt”, han som dig gav din uppgift
ger dig kraft på nytt.
Verka, ty natten kommer. Dagen är alltid kort. Kallelsen mått skall fyllas, spill ej tiden bort.
Verka, ty natten kommer, dagsverkets prövningstid. Lönen för dagens möda: evig tjänst och frid.
(Annie Louisa Coghill. Övers. Siri Dahlquist)
Gud välsigne dig