Att komma till insikt

 

1 Tim. 2:1–4

Först av allt uppmanar jag till bön, åkallan, förbön och tacksägelse för alla människor, för kungar och alla i ledande ställning, så att vi kan leva ett lugnt och stilla liv, på alla sätt gudfruktigt och värdigt. Detta är gott och rätt inför Gud, vår Frälsare, som vill att alla människor ska bli frälsta och komma till insikt om sanningen.

 

Vi har säkert alla kommit i kontakt med människor som har genomgått dramatiska omvändelser från tidigare destruktiva liv till ett nytt liv med Jesus. De har kommit till en smärtsam insikt om att allt runt omkring rasar, att allt är hopplöst, och de har i sin desperation ropat på Jesus. Jesus har svarat, och de har kunnat börja ett helt nytt liv, väsensskilt från den tidigare destruktiva tillvaron. Vi kanske till och med själva tillhör dem som har genomgått en sådan dramatisk omvändelse. För alla runtomkring blir det ett starkt vittnesbörd om vad Jesus kan göra i en människas liv.

 

Men hur är det med den som inte har brottats med drogmissbruk, som inte har begått brott, som har växt upp i ett kärleksfullt hem, som lever ett allmänt hyggligt och moraliskt liv, som kanske även ägnar sig åt diverse oegennyttiga gärningar?

 

Sanningen är ju att vi alla föds med en arvsynd, vi är syndiga till vår natur, och allvaret och grovheten i de synder vi begår eller vår upplevda livskvalitet är inte en mätare på vårt behov av omvändelse och frälsning. Oavsett vilken livssituation vi har, ställs vi alla inför samma livsavgörande vägval; ett liv med Jesus eller ett liv utan Honom. Vi behöver komma till insikt om sanningen; att vi är syndare i behov av frälsning, och att den enda vägen som leder till Guds rike är Jesus Kristus. Ingen kan komma till Fadern utom genom Honom. Och när vi har konfronterats med sanningen har vi bara två val; antingen att ta emot Jesus eller att avvisa Honom.

 

Den som lever ett behagligt liv, med materiell välfärd, familj och vänner, och som ägnar sig åt välgörenhet i största allmänhet, kanske inte känner behovet av en förändring lika starkt, men ställs likafullt inför ett vägval, precis på samma sätt som den som lever i misär. Och i Jesu ögon är det ingen skillnad. Hur mycket vi än försöker, kan ingen av oss komma till Fadern om vi inte först kommer till Jesus, omvänder oss och blir födda på nytt.

 

(Matt. 19:16-22) En man kom fram till Jesus och frågade: "Mästare, vad ska jag göra för gott för att få evigt liv?" Jesus sade till honom: "Varför frågar du mig om det goda? Det finns bara en som är god. Och vill du gå in i livet, så håll buden." Han frågade honom: "Vilka?" Jesus svarade: "Du ska inte mörda. Du ska inte begå äktenskapsbrott. Du ska inte stjäla. Du ska inte vittna falskt. Hedra din far och mor. Och du ska älska din nästa som dig själv." Då sade den unge mannen till Jesus: "Allt det har jag hållit. Vad är det då jag saknar?" Jesus svarade: "Vill du vara fullkomlig, gå och sälj vad du äger och ge åt de fattiga. Då kommer du att ha en skatt i himlen. Kom sedan och följ mig. "När den unge mannen hörde det svaret gick han bedrövad bort, för han ägde mycket.

 

Den rike ynglingen som kom till Jesus, ville bli förvissad om att han skulle få evigt liv. Han levde ett till synes exemplariskt liv, han höll Guds bud och han kanske förväntade sig att få bekräftelse av Jesus att allt var som det skulle. Men Jesus sa: ”Vill du vara fullkomlig, så gå bort och sälj vad du äger och giv åt de fattiga; då skall du få en skatt i himmelen. Och kom sedan och följ mig”.

 

Det går inte att gradera omvändelsen till Jesus Kristus. Det går inte att välja Jesus delvis och samtidigt stå kvar i världen delvis. Man har antingen vänt om eller inte. Om jag vill bli frälst och pånyttfödd, måste jag helt avsäga mig mitt gamla liv (hur bra jag än har det) och ge Jesus allt.

 

Den rike ynglingen var inte beredd att ”löpa linan ut” när han blev konfronterad med sanningen. Han var inte beredd att lämna sitt gamla liv bakom sig. Det som höll honom tillbaka var hans bundenhet till de materiella ägodelarna. Han var inte beredd att göra sig fri (andligt eller fysiskt) från sina materiella tillgångar och följa Jesus, och han gick ifrån Jesus bedrövad.

 

Men om vi, när vi får insikt om sanningen, säger ja till Jesus och frälsningen i Honom, börjar ett helt nytt liv. Vi ser klarare. ”Slöjan” för vårt ansikte tas bort, vilket ger oss nya insikter.

 

(2 Kor. 3:16-18) Men när någon omvänder sig till Herren tas slöjan bort. Herren är Anden, och där Herrens Ande är, där är frihet. Och alla vi som med obeslöjat ansikte ser Herrens härlighet som i en spegel, vi förvandlas till en och samma bild, från härlighet till härlighet. Det sker genom Herren, Anden.

 

När vi börjar vårt nya liv, när vi börjar gå med Jesus, behöver vi inte sörja det liv vi lämnade bakom oss. Jesus gör oss fria. Gud vill och kan välsigna oss både andligt och materiellt, och det är absolut inget fel att handla klokt i ekonomiskt avseende. Vi ska vara goda förvaltare av allt det Gud välsignar oss med. Men vi är inte längre andligt eller fysiskt bundna av jordiska och materiella tillgångar. Allt tillhör Herren och vi får sätta vår lit till Honom. Vår framtid är inte beroende av jordiska skatter, vi samlar ju skatter i himlen och vi har fått evigt liv.

 

(2 Kor. 9:8) Och Gud har makt att ge er all nåd i överflöd, så att ni alltid och i allt har nog av allt och kan ge i överflöd till varje gott verk.

 

Vi får i stället söka Den Helige Andes ledning i hur vi på bästa sätt ska använda oss av de andliga gåvor och materiella tillgångar som Herren anförtror oss med så att de på bästa sätt kommer till användning för allt gott verk och förhärligar Honom.

 

Den tid vi lever i just nu är mycket omvälvande och utmanande. Vi blir alla prövade; ekonomiskt, fysiskt och mentalt. Vår tro prövas. Vågar vi löpa linan ut och släppa taget om allt det gamla?

 

Vi har Jesu löfte i Matt. 6:33: Om vi först söker Guds rike och Hans rättfärdighet, kommer allt det andra att tillfalla oss. Det är en sanning som gäller, hur omständigheterna än ser ut.

 

Gud välsigne dig