Trons visshet

 

Heb. 11:1-3

 

Tron är en övertygelse om det man hoppas, en visshet om det man inte ser. Genom tron fick fäderna sitt vittnesbörd. Genom tron förstår vi att världen har skapats genom ett ord från Gud, så att det vi ser inte har blivit till av något synligt.

 

När människor använder ordet ”tro” i dagligt tal, innebär det ofta att de anser att något är sannolikt, att något troligtvis ska ske, men att det samtidigt finns ett element av osäkerhet. På samma sätt är det med ordet ”hopp”. Vi kan säga att vi hoppas att något ska ske, men även det inrymmer ett element av osäkerhet.

 

Men den tro som Bibeln beskriver är av ett helt annat slag. Den är en övertygelse och en förvissning om det vi inte ser. Den ger oss en förvissning om en framtid och ett saligt hopp.

 

Jag är uppväxt i ett kristet hem. Och det gav mig en ”barnatro”. Jag trodde på Gud och Jesus och jag trodde på Bibeln. Men innan jag blev personligen omvänd, innehöll min tro ett mått av osäkerhet och likaså fanns det en osäkerhet om det hopp som är utlovat.

 

Oavsett bakgrund, måste vi alla göra ett ställningstagande. Antingen bestämmer jag mig för att överlämna mitt liv till Jesus, eller så bestämmer jag mig för att ”leva kvar i världen”. Och om jag inte aktivt väljer Jesus, innebär det med automatik att jag blir kvar i ”världen”.

 

Omvändelsen till Jesus Kristus kan vara dramatisk, men den kan också ske stillsamt. Men hur den än sker, innebär den en radikal förändring. Den kommer alltid av att jag har insett och blivit förvissad om att jag är en syndig människa. Jag känner förkrosselse och inser att mitt enda hopp står till Jesus Kristus. Jag måste komma till Honom för att bli förlåten och frälst. Och när jag tar emot Honom i tro, tar jag också emot vissheten om min frälsning och det jag hoppas, men ännu inte ser.

 

Min tro bygger inte på vad jag känner för tillfället. Jag vet att jag har överlämnat mitt liv åt Jesus, jag vet att jag är född på nytt, och jag vet att jag är förklarad rättfärdig genom min tro.

 

(Rom. 5:1-5) Då vi alltså har förklarats rättfärdiga av tro, har vi frid med Gud genom vår Herre Jesus Kristus. Genom honom har vi också tillträde till den nåd som vi nu står i, och vi jublar i hoppet om Guds härlighet. Men inte bara det, vi jublar också mitt i våra lidanden, eftersom vi vet att lidandet ger tålamod, tålamodet fasthet och fastheten hopp. Och det hoppet bedrar oss inte, ty Guds kärlek är utgjuten i våra hjärtan genom den helige Ande, som han har gett oss.

 

Vi lever i en mycket utmanande tid. Det är en avgörande tid, när Bibelns profetior om den sista tiden besannas undan för undan inför våra ögon. Satan vet att hans tid snart är ute, men han vill dra med sig så många som möjligt i fallet och han är mycket aktiv i det som sker just nu. Och det kan skapa turbulenta känslor inom mig och få mig att känna mig missmodig. Men när mina känslor är i uppror och jag varken vet ut eller in måste jag påminna mig själv om att min tro inte bygger på mina känslor.

 

Jesus har fullbordat allt genom Sin korsdöd och uppståndelse. Han har besegrat Satan och dödens makt.

 

Men Guds tidsperspektiv är ett helt annat än mitt. Jag kan inte överblicka allt. En del av det som Jesus har fullbordat, ligger fortfarande i min framtid, och jag har ännu inte sett den fulla uppfyllelsen av Bibelns profetior.

 

Men när jag läser Guds Ord, kan jag se ett genomgående mönster. Det som är profeterat uppfylls alltid undan för undan och blir synligt för oss. Och de slutsatser jag kan dra är att det Gud har sagt och Guds löften alltid infrias. Och därför kan jag vara övertygad om att det jag ännu inte har sett också kommer att gå i uppfyllelse och bli synligt för mig. Och oavsett vad jag känner, ger min tro en övertygelse om det jag hoppas och en visshet om det jag ännu inte har sett.

 

Jag kommer inte att bli besparad lidande så länge jag lever i den här världen, men den övertygelse som min tro ger mig, gör mig uthållig. Jag är förvissad om att jag har en framtid och ett saligt hopp. Jag har förklarats rättfärdig av tro. Och ”den rättfärdige ska leva genom sin tro” (Hab. 2:4).

 

Gud välsigne dig