1 Kor. 15:37-38

Och när du sår, då är det du sår icke den växt som en gång skall komma upp, utan ett naket korn, kanhända ett vetekorn, kanhända något annat. Men Gud giver det en kropp, en sådan som han vill, och åt vart frö dess särskilda kropp.

 

1 Kor. 15:42-44

Så är det ock med de dödas uppståndelse: vad som bliver sått förgängligt, det uppstår oförgängligt; vad som bliver sått i ringhet, det uppstår i härlighet; vad som bliver sått i svaghet, det uppstår i kraft; här sås en »själisk» kropp, där uppstår en andlig kropp. Så visst som det finnes en »själisk» kropp, så visst finnes det ock en andlig.

 

Sådd och skörd är begrepp som återkommer många gånger i Bibeln. Och det är något som är lätt att förstå. En skörd förutsätter att någonting har blivit sått.

 

Det jag sår kommer att växa och förmeras. Det som kommer upp behöver inte stå i relation till storleken på det jag sår. Ett solrosfrö ger upphov till en stor solros med massor av nya frön. Ett vetekorn ger upphov till ett veteax med massor av nya vetekorn. En sättpotatis ger upphov till flera nya potatisar. Ett senapskorn ger upphov till ett stort senapsträd.

 

En princip gäller för all växtlighet; ett veteax kan bara komma från ett vetekorn och ett senapsträd kan bara komma från ett senapskorn. Det jag sår genomgår en metamorfos, det förvandlas och förmeras, men det ger inte upphov till någon annan art än vad som finns i fröets arvsanlag, dess DNA.

 

En annan princip är att det frö jag sår, kommer att försvinna och dö till förmån för det nya liv det ger upphov till. Sättpotatisen som gav upphov till så många nya potatisar multnar och blir till jord.

 

Principen för sådd och skörd gäller också i mitt liv. Så länge jag lever kommer jag att ”sätta frö” som kommer att ge upphov till någon form av skörd. Och även här gäller principen att det som kommer upp inte kan bli artskilt från det som såddes. Men vad är det jag sår, och vad är det som alstras och kommer upp från det jag sår?

 

Så länge jag lever enligt världens betingelser och villkor, kommer jag att generera en ”världslig sådd” som inte blir till varaktig välsignelse.

 

Men när jag överlämnar mitt liv till Jesus, blir jag född på nytt. Jag blir Guds barn. Jag får ett andligt DNA. De arvsanlag jag bär på kommer från Gud. Och den skörd som blir resultatet av det jag sår kommer att alstras från mitt nya, andliga DNA.

 

Men den ”goda skörden” kommer inte automatiskt. En bonde som vill generera en senare skörd, kan inte låta utsädet ligga kvar i ladan. Då händer ingenting. Han måste förbereda marken, han måste strö ut utsädet och plöja ner det i jorden. Sedan går det en tid när ingenting syns på ytan, när ingenting tycks hända. Bonden kommer kanske av någon anledning inte att få se det med egna ögon (han kanske till och med har lämnat det här livet). Men han vet av erfarenhet att något händer med det han sådde, saker och ting sker under ytan. Plötsligt skjuter grödan upp och så småningom blir det dags för skörd.

 

De gåvor Gud har gett mig är till för att brukas i Hans tjänst. Han har utrustat mig med utsäde, och jag ska inte hålla inne med utsädet. Då händer ingenting. Men om jag sår av ”det goda utsädet”, kommer det så småningom att ge upphov till skörd. Jag kanske inte ser det direkt, jag kanske inte själv kommer att se det under min livstid, men precis som den erfarne bonden, vet jag att skörden kommer och att jag inte har sått förgäves.

 

Om jag sår av det utsäde som Gud ger, kommer Gud att ge det en kropp ”sådan som Han vill”.

 

Och den principen gäller också för det eviga livet. Jag lever ett förgängligt liv här på jorden. Men så länge jag lever här, ska jag plantera ”Guds utsäde”. Det som sås ”i ringhet, det uppstår i härlighet”. Det är ett utsäde som kommer att ge upphov till det nya, fullkomliga och upprättade livet i Guds rike.

 

Gud välsigne dig