Ester 2:5-10        Obs! Betydelsen av verserna är med svart text !

I Kungapalatset fanns det en jude från Benjamins stam, som hette Mordokai, son till Jaur, sonson till Simei och sonsons son till Kis. Han hade tagits tillfånga och förts i landsflykt till Babylon, samtidigt med Juda rikes kung Jonja och många andra judar, när Nebukadnessar intog Jerusalem.

 

Mordokai, hade en mycket vacker ung kusin, Hadassa , eller Ester, som hon också kallades. Hennes föräldrar var döda och Mordokai hade därför tagit hand om henne, och fostrat henne, som sin egen dotter. Till följd av kungens befallning var nu Ester, en av många flickor som fördes till kungens harem i Susans borg.

 

Hegai, som hade uppsikt över kungens harem, belv mycket förtjust i henne och gjorde allt för, att hon skulle trivas. Han såg genast till, att hon fick skönhetsbehandlingar och särskild mat. Han gav henne sju tjänsteflickor, som fick bo med henne i haremets finaste rum.

 

Ester hade inte talat om för någon, att hon var av judisk börd. Det hade Mordokai förbjudit henne , och som alltid lydde hon honom.

 

Mordokai var jude. Judarna hade vuxit, som folkgrupp sedan de för mer än 100 år tidigare förts till Persien som fångar. De hade fått stora friheter, och kunde driva egna affärsrörelser och ta anställning, som ämbetsmän (2:19, Dan 6:3).

 

Om denns vers tolkas bokstavligt, skulle Mordokai, vara över 100 år gammal. Det är troligare att "han" avser, hans familj" och att det var hans farfars far, som fördes bort från Jerusalem tillsammans med sina närmaste.

 

Utan några egentliga rättigheter och med små möjligheter, att få träffa kungen var det säkrast för Ester, att inte avslöja vem hon var. Vi ska vara frimodiga, att bekänna vår tro på Gud, men ibland kan det vara klokt, att vänta tills vi har skaffat oss en position, som gör, att man lyssnar på oss.

 

Särskilt gäller detta, om vi har något, att säga till en överordnad. Men den inverkan, som vår tro har på vår livsstil behöver vi aldrig skämmas för.

 

Gud välsigne dig...